Anmäl inlägg
Skrivet av:
Kristoffer,
2008-06-10 14:44
Jag hittade ett par översättningar jag gjorde för längesedan av Spenser, inte ur "The Fairie Queene", utan ur "Amoretti", hans sonetter. Idag skulle jag nog akta mig för att använda ett ord som "gemak" i en översättning, för att bara ta ett exempel på stolpigheter, men de har nog snarare femton än tio år på nacken:
Edmund Spenser: Amoretti XXX
Min älskade som is, och jag som eld är;
Hur kommer det sig då att hennes köld så stor
Ej har lösts upp av mitt brännheta begär,
Men hårdnat, allt eftersom jag henne besvor?
Eller att gränslösa hettan som i mig gror
Av tjälfruset hjärta ej tvingats till halt;
Men sjuder mig värre i svett ur var por,
Och förökar flammorna mångtusenfalt?
Vad kunde överträffa det miraklets halt,
Att eld, som allting sammansmälter, härdar is;
Och is, som frusit först när kölden dövat allt,
Ger fyr under flamman på underbart vis?
Så lyder ädla sinnen kärlekens tvång,
Att naturen själv kan ryckas ur sin gång.
Edmund Spenser: Amoretti LXXVIII
Min älskling är borta, jag kan ej stanna någonstans;
Likt kalven, den unga, som nyss hinden övergett,
Jag söker upp var plats, där hennes ansikte sist fanns,
Som alltjämt fyller mitt sinne med sitt färska porträtt.
Jag söker upp fälten som hennes fötter just beträtt,
Och gemaken smyckade i hennes närvaros dräkt;
Dock ej på fälten, ej i gemaken har henne jag sett;
Fastän både fält och gemak fylls av hennes aspekt:
Men varje gång som jag blickarna ditåt har sträckt,
Så vänder mina blickar snart tillbaks till mig helt slött:
Och när jag hoppas skåda deras verkliga objekt,
Jag finner strax att inget mer än fåfängt sken mig fött.
Så upphör, mina ögon, att henne söka överallt;
Och låt tankarna inom mig få se hennes gestalt.