Bilden visar: Titel för böcker

Forumregler

Klicka här för att ta del av medlemsvillkoren på Bonnierlyrik.se

Logga in

Logga in för att kunna skriva inlägg i forumet.
Klicka här för att logga in »

Älvdrottningen av Byggmästar, Eva-Stina

Bilden visar: En författare

The Fairie Queene

Startad av: Kristoffer

Det finns något elisabetanskt över den här lekfulla, sceniska och sensuella poesin. Därför är det extra roligt att den hämtar sin titel inte från förväxlingskomediernas Shakespeare utan från dennes kanske mer storvulne samtida Edmund Spenser (1552-1599), vars gigantiska men oavslutade (bara sex av tänkta tolv böcker hann Spenser avsluta) versepos The Fairie Queene, Älvdrottningen, var tänkt som en hyllning till drottning Elisabet i riddarsagans form (Spenser, som råkat i onåd vid hovet, var i irländsk exil och behövde göra sig omtyckt igen). Till det fina med elisabetansk dikt hör dess glada dubbelexponering; en figur kan vara allegorisk och påtaglig på samma gång, den kan till och med vara dubbeltydig och enkel på samma gång - precis som hos Eva-Stina Byggmästar, som är underfundig och på samma gång alldeles rakt på sak.



Anmäl inlägg

Skrivet av: Malte, 2008-05-19 16:32

Jag har inte läst Byggmästars bok, men jag råkar hålla på med "The Fairie Queene", som jag finner märkligt underhållande, med alla sina riddare, monster, trollkarlar, fagra jungfrur, etc. Är det lika mycket action hos Byggmästar?

Om jag förstått saken rätt så kontemplerade Spenser inte bara tolv utan hela 24 böcker, chockerande nog för alla oss sentida förfärdigare av tunna häften...


Anmäl inlägg

Skrivet av: bulrika, 2008-05-24 09:44

Läste "Älvdrottningen" och tyckte den var väldigt charmig. Skönt att läsa en så känslosamt och lekfull poesi, det stöter man inte på så ofta. Det är så konkret också så det blir aldrig "kladdigt". Mera älvor i litteraturen!


Anmäl inlägg

Skrivet av: Kristoffer, 2008-06-10 14:44

Jag hittade ett par översättningar jag gjorde för längesedan av Spenser, inte ur "The Fairie Queene", utan ur "Amoretti", hans sonetter. Idag skulle jag nog akta mig för att använda ett ord som "gemak" i en översättning, för att bara ta ett exempel på stolpigheter, men de har nog snarare femton än tio år på nacken:

Edmund Spenser: Amoretti XXX

Min älskade som is, och jag som eld är;
Hur kommer det sig då att hennes köld så stor
Ej har lösts upp av mitt brännheta begär,
Men hårdnat, allt eftersom jag henne besvor?
Eller att gränslösa hettan som i mig gror
Av tjälfruset hjärta ej tvingats till halt;
Men sjuder mig värre i svett ur var por,
Och förökar flammorna mångtusenfalt?
Vad kunde överträffa det miraklets halt,
Att eld, som allting sammansmälter, härdar is;
Och is, som frusit först när kölden dövat allt,
Ger fyr under flamman på underbart vis?
Så lyder ädla sinnen kärlekens tvång,
Att naturen själv kan ryckas ur sin gång.

Edmund Spenser: Amoretti LXXVIII

Min älskling är borta, jag kan ej stanna någonstans;
Likt kalven, den unga, som nyss hinden övergett,
Jag söker upp var plats, där hennes ansikte sist fanns,
Som alltjämt fyller mitt sinne med sitt färska porträtt.
Jag söker upp fälten som hennes fötter just beträtt,
Och gemaken smyckade i hennes närvaros dräkt;
Dock ej på fälten, ej i gemaken har henne jag sett;
Fastän både fält och gemak fylls av hennes aspekt:
Men varje gång som jag blickarna ditåt har sträckt,
Så vänder mina blickar snart tillbaks till mig helt slött:
Och när jag hoppas skåda deras verkliga objekt,
Jag finner strax att inget mer än fåfängt sken mig fött.
Så upphör, mina ögon, att henne söka överallt;
Och låt tankarna inom mig få se hennes gestalt.